Tre Chinos: mars 2010

Klockan är 3.41, Iprenen börjar tappa sin fulla kraft. Ögonen öppnas, "Var är min kudde?" mullar jag med en hosta. Jag konstaterar att den flytt sängen och ligger på golvet. Jag roffar åt mig den och håller den hårt. Jag är hungrig, behöver föda! Jag lunkar upp till köket som ett rovdjur. Högen med 240 läskburkar, skrämde mig. Men jag ville inte visa mig svag inför den. Hostan gör så jag låter som en monster. Golvet knarrar tillbaka under mina fötter. Jag har nu mina ögon intriktade på bytet, "kylskåpet". Jag går fram sliter upp dörren och får en animalisk blick. Honung youghurt, det vill jag ha, det måste jag ha. GE MIG! Músli och några lättöverkommna russin blir min föda. Nu sitter jag här, med bytet i hand och ÖVERLEVER NATTEN! Tänk vad man behöver göra för att släppa lös sin instinkt.

/Josua

Denna kväll har inte varit som en vanlig kväll. Den har varig ovanlig och nästan lite övernaturlig. Lugn, jag ska förklara:

Idag så har jag varit och kollat på en danstävling med Viktoria sen var vi hemma och åt. Men det låter som en hel historia i för sig men min historia börjar inte där utan, jag hänger med henne till station för att jag är ändås ensam hemma. Det är nu på stationen det hela börjar.

På väg till tåget kommer en kille ut på perrongen och frågar om jag kan låna honom 100 kr för han måste komma hem till strängnäs. Jag vill verkligen bli använd av Gud och nu verkade det verkligen som ett tillfälle att tjäna andra. Jag köpte en biljett till Strängnäs till den halvfulla farbrorn. Som gav mig hans telefonnummer och sa att jag skulle smsa mitt bankkonto nummer. Jag litade på han.

Efter Viktorias tåg hade gått så går jag mot tunnelbanan i fundering vad jag ska göra i kväll.

Där går jag, helt själv i huvudstaden med en Erik Runeson sjungade i hörlurarna. Då ser jag Rubens kompis Jacob som jag vinkar till och tänker; det är klart man ska hälsa på dom. Han och hans flickvän hade just varit i Örebro och lurade mig att det var sol där och 20 grader varmt. Plötsligt hör jag "Ursäkta". Jag vänder mig och ser några tjejer med glitter smink runt ögonen och blå glittrig rosett i håret. De frågar efter en livsmedelsbutik. Jag frågar tillbaka "Var är ni ifrån?". De svarar att de är ifrån Örebro och säger att de varit på en cheerleading tävling här i sthlm. Vilket förklarade rosetten i håret. Jag tycker det är kul och frågar något mer och säger sen att jag också håller på med akrobatik. De säger "Kan du göra salto" (Bakåtvolt) . Jag svarar "Ja, det kan jag". De säger "Kan du inte visa det?" Jag såg deras tvivlande blick och förstod vad jag var tvungen att göra. Jag gav dem mina tillbehörigheter(mobil och plånbok, JA, jag gav dem min plånbok!) Och så gjorde jag en bakåtvolt och kände mig sedan lite stolt, faktiskt. Tack Gud för strech-jeans! Det sades något mer och sen så berättade jag att den närmsta butik låg vid sergelstorg. Jag kunde inte förklara vägen och tänkte, "Mnjäää, varför inte" och sa. Jag kan följa er dit.

Så nu går jag och 9 st cheerleaders från Örebro i Vasastan. När vi väl kommer fram så stänger Hemköp just. Så då gick alla in på pressbyrån och suckade för den onödiga vägen. Jag hade pratat med en som verkade rätt trevlig. De skulle nu gå tillbaka. Jag tyckte om sälskapet så jag följde med dem tillbaka. Man kan ju inte lämna 9 st cheerleaders på plattan.. Så jag hängde med och visade vägen till bussterminalen. " Det är en timme tills våran buss går" sa en av dem. Så jag slog mig ner bredvid dem tillslut för jag var mitt inne i ett samtal med en av dem. Jag började berätta om Ny Generation, och varför jag var kristen. Då kommer två killar och sätter sig på en bänk längre bort och drar upp två gitarrer och börjar spela och sjunga lite klassisk rock. Allt händer ikväll tänkte jag. Det slutar med att jag sitter där och pratar tills deras buss går och vi säger adjö.

Nu är det jag, huvudstaden och Erik Runeson som ska åka hem. I stationen står det några högljudda AIK fans och överröstar min musik men inget kan störa mig ikväll! tänker jag. Munter som jag är så går jag till tunnelbanan och sätter mig iväntan på mitt tåg som går om 10 min. Efter ett tag så puffar det till från höger. Jag tar av mig lurarna och vrider huvudet åt höger. Där sitter en full man i fyrtoårs åldern. "Var det något?" frågade jag. Han svarar inte utan sitter och gungar lite. Han ser inte riktigt ut som en uteliggare men luktar alkohol och har ett tomt 6-pack i en ica kasse. Han puffar till mig igen och frågar "Ska du hem?". Jag svarar "Ja, det ska jag." "Vart ska du?" frågade jag kåvist tillbaka. (Ja, jag använde ett utdött ord från mjölkpaketet). "Vet inte..." svarar han ganska borta. "Jaha du vet inte". "Vet du var du bor" frågade jag. "Vet inte.." säger han. "Jag får inte komma hem" lägger han lungt till. "Va, vem får du inte komma hem för?" frågade jag undrande. "Vet inte..." svarar han som vanligt. Jag berättade att jag inte tyckte om alkohol och om vad som hänt med min pappa. Vi pratade lite mer, sen säger jag att jag är kristen och känner Gud och frågar om jag får be för han och hans problem. Han svarar att det är ok. Jag lägger handen på hans axel o ber en bön till Gud att hans problem ska lösa sig och att du ska vaka över han och ge han det han behöver. Jag sitter och ber högt för en full man mitt i den befolkade tunnelbana stationen! Han ser glad ut. Sen kom mitt tåg mot Hagsätra. Jag säger att jag ska med det tåget. Då drar han mig i armen och hänger med mig in i tåget. Han står och försöker hålla fast sig men vinglar som en björk i orkan. Vi pratar lite och vid nästa station så blir en plats ledig. då drar han mig i armen till platsen och säger att jag kan sitta där. Förvånad så säger jag "Ne, du får sitta om det känns vingligt". Men han insisterade verkligen. Så jag lät mig övertalas och satte mig på den enda lediga platsen på en full tunnelbanevagn. Sen nästa station sa han att han skulle av och kolla om han hittade en cigarrett. Jag ställer mig upp och önskar han lycka till ikväll och gav han en stor kram. Folk kollade nog snett på mig då. Jag satte mig igen och välkomnade tillbaka Erik Runeson i mitt öra och fortsatte att be tyst för farbrorn.

Vilken underlig kväll det blev. Kom på att jag höll en predikan med rubriken "Det handlar om andra" dagen innan. Och hur jag bad att Gud skulle använda mig. Nu upptäckte jag att han verkligen kan använda mig. Allt som krävdes var att jag ville att han skulle använda mig så dök de mest märkliga tillfällen upp och jag tog dem! Be Gud om att han ska använda dig och ta vara på alla underliga tillfällen du får!

- JOSUA